29 Oktober. Bio
Godmorgon! Solen skiner!, Vilket gör mig på bra humör. Tråkigt nog ska jag sitta på ett tåg i tre timmar. Men det gör jag för att träffa mammi!
Kvällen igår slutade med obesämd biokväll. Först blev det vh med Emil som skjutsade mig dit, och sedan åkte jag, Frida och Sonia till torvalla ett tag och sedan på bion vid halv nio. Vi kollade på Fame efter vi tjejer skrikigt som galna tjejer, haha, och vad bra den var. Även så blev det teknisk problem mitt i så vi fick biobiljetter som tröst, och även kolla klart på filmen. Efter sedan gick jag och Frida och köpte varsin stor latte på donken och sedan åkte vi hem, då vi mötte Sonia, Ronja, som hade gått tidigare från bion, och även Sebbe. Så vi stannade till runt ett då det blev för kallt.
Nu ska jag borsta tänderna och sedan sticka. Kommer hem imorgon! Puss o kram.
Hur underbara vänner kan man ha som bjöd mig på bion bara för att jag skulle följa med och inte hade några pengar <3
gud så snällt av dina vänner att bjuda på bio:D
That's because Andrew Bynum represents the basketball equivalent of Let's Make a Deal. Based on his current career progression, one could easily see a couple of distinctly different career arcs for our young center. Behind door number 1, one looks at his soft hands, very good length (long arms on top of a legit 7 foot frame), and polished inside post moves that plenty of 10 year pros never develop, and they see a guy who has the potential to become the best center in the league (which is a virtual guarantee that you'll be in the mix for championships assuming a certain caliber of teammate). Behind door number 2, his long list of injuries might have already cut into his athleticism, and we can look forward to more years following the same pattern of moderate success followed by untimely injury that we've seen for the past three seasons. When it comes to Drew, all we can do is sit and ponder whether or not we'd be better off taking what's in the suitcase (some sort of trade bringing in another big piece).
