Jag vill bli liten igen. Då jag hade er båda. Då kärleken var bäst. Då jag hade er alla tillsammans. Då man kunde gömma sig bakom en madrass. Då man kunde garva åt allt. Då man fick lära sig att gå, prata, cykla, göra kullerbyttor, stå på händerna, och allt såntdär som man skröt om. Då man bara grät om man gjorde illa sig. Då man hela tiden fick pussar och kramar. Då man inte fattade vad livet gick ut på. Då man alltid hade någon att krama när man inte kunde somna.
Nu är jag tonåring. Nu har jag bara en av er. Nu är kärleken sämst. Nu är alla splittrade. Nu måste man rymma för att kunna gömma sig. Nu kan man bara garva om man är på humör. Nu ska man lära sig att åka bil, fundera på vad man vill göra, hålla koll på sitt liv och ta hand om alla andra. Nu gråter man bara för man tänker tillbaka, iallafall jag. Nu får man bara kramar då och då, och en puss på kinden ibland. Nu måste man hela tiden tänka frammåt. Nu får man bara ett sms när man inte kan sova.

Nu ska jag fortsätta med min bok.. godnatt.